.

För några dagar sedan gav min katt ifrån sig ett läte som jag aldrig hört förut. Hela dagen höll hon på, och det riktigt skärde i öronen.

Vad i helvete är det för fel, tänkte jag. Mat har hon fått. Kattlådan är rengjord. Kanske hon har ont någonstans? Klämde på henne lite överallt men fick ingen reaktion från hennes sida.

Det blev kväll och hon envisades fortfarande med sitt konstiga läte. Jag gick iväg för att fylla på min vattenflaska, och när jag kom tillbaka lät hennes läten högre än innan. Jag ignorerade henne och la mig i sängen. Hon följde efter, och just som jag ska till att dricka ur flaskan då är katten där med käften också. Då går det upp ett ljus för mig. Jag kliver upp, går fram till hennes vattenskål. Och vad skådar mitt norra öga om inte en tom vattenskål. Alltså har den varit tom hela dagen. Och katten har varit törstig hela dagen. Därav beteendet.

Hon hade liksom inte kunnat prata svenska med mig för en gångs skull? Då hade jag ju direkt snappat upp det hon försökt säga hela dagen: JAG ÄR TÖRSTIG! GE MIG VATTEN!

Men nehej då, det gick tydligen inte för sig.

Jag ska nog helt enkelt inte vara djurägare.

Hej (eller tjenare som jag skulle ha sagt, men det passar liksom inte in i den här meningen.) och välkomna till min återfödda blogg. Och då tänker ni naturligtvis: "Vadå återfödd?" Jo, det är såhär att denna blogg skapades för ett antal månader sedan. Och visst har jag lagt ner tid på den, dock alldeles för lite. Så därför har jag nu raderat alla tidigare inlägg och laddat upp för nya.

By the way. Jag har valt att heta NorrlandsbloggareN av en anledning. Vi kan alltså konstatera att jag inte kommer ifrån varken "fjollträsk" eller Skåne. Tack gode gud för det (och nej, jag är inte kristen på något sätt). Maddafakkas.